Enligt en amerikansk undersökning är 40,5 % av flödena på twitter “meningslöst babbel”. Min motfråga till det är ifall de som genomfört undersökningen överhuvudtaget försökt sätta sig in i hur sociala medier fungerar och vilken funktion de har. Jag vet inte speciellt mycket om undersökningen i sig, men en ytterst relevant fråga i sammanhanget är ju vem som bestämmer vad som är meningslöst babbel. Just nu diskuteras ofta hur de sociala medierna kan användas i kommersiella syften av företag. Men för användarna är kontakten med vänner en minst lika viktig - i verkligheten förmodligen många gånger viktigare - faktor för att använda sociala medier.

Man bör här fråga sig varför sociala medier har blivit så populära. Jag skulle vilja påstå att det beror till stor del på att det är ett enkelt sätt att hålla kontakten med vänner och bekanta, det vill säga en social faktor precis som namnet antyder. Kanske främst med ytliga eller relativt ytliga bekanta. Exakt hur många ytliga bekanta vi har idag kan kanske programtiteln Paris Hiltons new best friend forever skvallra om. Vi har många bästa vänner och kan enkelt byta ut dem mot andra som vi träffar genom en dokusåpa. (Titeln är för övrigt lika konstig för mig som att Sture Allén inte är sekreterare i Svenska Akademien längre. Han var ju deras ständige sekreterare!)

Hur påverkar det våra relationer till olika varumärken? Jo, varumärkena har fått ny konkurrens i medierna av alla våra vänner. Och vad kan våra vänner erbjuda oss? Ett socialt umgänge. Kan varumärken göra det? Ja, faktum är att jag tror att de kan göra det. Om de sedan kan övertrumfa våra vänner är jag mer osäker på.

Två olika ekonomier

Något som är av stor relevans här är de ekonomiska modeller som våra relationer bygger på. Relationen till vänner bygger uteslutande på en social ekonomi. Lite av kliar du min rygg så kliar jag din. Tjänster och gentjänster. Men dessa tjänster och gentjänster kan aldrig bestå av betalning i form av pengar. Du erbjuder knappast dina vänner pengar för att du fick komma på deras fest, det skulle ses som en förolämning, för att inte tala om ifall du skulle erbjuda din fru eller make betalt efter att ni haft sex. Sociala ekonomier lever så länge båda parterna upplever att de går med nollresultat eller vinst i relationen sett till det sociala utbytet.

Relationer med varumärken å andra sidan har i alla tider byggt på en monetär ekonomi. Det håller dock till viss del på att förändras. Varför? När varumärkena i våra nya medier tvingas konkurrera med den sociala ekonomin vänner emellan - och som jag menar att vi i de flesta fall föredrar - så måste företagen leta socialt ekonomiska incitament att bygga relationen på. Givetvis är målet för företag att få en ekonomisk utväxling av relationen och det är här problemen uppstår. En ekonomi kan som vi såg tidigare aldrig vara social och monetär på samma gång.

Det går dock att skifta mellan dessa ekonomier i en och samma relation. Säg att du är vän med en bilförsäljare. Du kanske får ett kompispris, men du lär inte kräva att få bilen gratis mot att du kollar över hans elledningar hemma om du är elektriker. Anledningen är att du är hos din vän i egenskap av kund i hans monetära ekonomiska verklighet. Eftersom det är hans levebröd är det helt i sin ordning att du betalar med monetära medel för bilen, trots att ni är vänner.

Låt oss nu anta att du köper en produkt av ett företag och de ger dig en mycket god service via sina sociala mediekanaler. Vilka är det då du egentligen har en social relation med? Jo, människorna på företaget. Du kan aldrig ha en social relation med varumärket i sig. Men tack vare kontakten med människorna på företaget och den emotionella verklighet som finns på företaget växer också dina emotionella band till varumärket. Så nästa gång du köper en produkt väljer du samma varumärke. Men eftersom den sociala ekonomi du har tillsammans med “varumärket” egentligen är en social ekonomi mellan dig och människorna på företaget är det heller inga problem att ha en monetär relation med själva varumärket, det vill säga produkterna eller tjänsterna, i sig.

Grunden för våra medier har förändrats

Så är det då meningslöst babbel som florerar på twitter? Nej, jag skulle snarare säga att det är ett utslag av de två ekonomiska modellerna som samsas om utrymmet, något vi helt enkelt inte är vana vid i en värld där ekonomiska intressen alltid varit grunden för våra medier.

Nästa fråga blir då “hur kan företagen konkurrera med denna sociala ekonomi?” Frågan har jag delvis besvarat. Genom att erbjuda sociala band med människorna på företaget. Men med tanke på att de är främlingar för oss medan våra vänner på facebook, twitter, youtube, myspace och allt vad det är är sådana vi aktivt valt att ha runt oss så räcker inte det. Det är här de sociala banden (eller våra upplevda sociala band) till varumärken kommer in på allvar. Här menar jag att företagen helt enkelt måste vara generösa. Sociala ekonomier bygger som sagt på tjänster och gentjänster. Det är precis vad företagen också måste erbjuda. DE måste, ur ett monetärt perspektiv, ge bort visa saker gratis. Sett ur ett socialt ekonomiskt perspektiv kan man dock inte prata om att ge bort något gratis, man investerar snarare i den sociala relationen. Men det syns inte i ekonomiska kolumner och är därför en mycket svår omställning för många företag.

“Gratis” skapar efterfrågan

Men att “ge bort saker gratis” kan vara ett sätt att skapa efterfrågan på annat. Två mycket effektiva saker att ge bort skulle jag säga är underhållning och information. Under information sorterar jag bland annat kundservice och annan hjälp. Vad denna underhållning och information sedan består av är givetvis svårt att säga då det ofta är knutet till vilka produkter/tjänster man säljer. Men ett bra exempel är Apple.

Till deras iPhone kan vem som helst skriva applikationer som man sedan kan lägga upp på Apples hemsida för andra att ladda ner. Detta innebär att det finns otroligt mycket mer applikationer till iPhone än Apple själva någonsin skulle kunna ta fram. En del är riktigt dåliga, men en del är också helt fantastiska. Poängen är att Apple kan erbjuda detta till sina kunder eftersom det inte kostar dem någonting. Som skapare kan du ta betalt för dina skapelser. Väljer skaparen av en applikation att inte ta betalt för den kostar den inte heller någonting för den som vill ha den. Utbudet leder till att iPhonens användningsområde hela tiden växer och blir därför också mer och mer attraktiv att äga. (Det här skulle jag för övrigt primärt sortera under underhållning, även om en del applikationer givetvis kan ha stort nytto eller informationsvärde.)

Så för att runda upp är inte verkligheten så enkel att twitter bara består av meningslöst babbel. Det beror helt på ur vilket ekonomiskt perspektiv man ser på saken. Den monetära eller den sociala ekonomin.

Inlägget postades den Thursday, september 3rd, 2009 klockan 12:30 am och finns i Samhället och den digitala kulturen. Du kan bli underrättad om nya kommentarer via RSS 2.0 feed. Du kan Kommentera inlägget, eller trackback från din egen webbplats.