Idag tänkte jag titta in lite i framtiden. För idag lanserades googles nya - och enligt vissa, revolutionerande - Wave. I den lååååånga demonstrationsfilmen som publiserades i slutet av maj visas härligheten upp och för en sådan som mig som gillar att gräva i varför vi är så fascinerade av communitys av alla dess slag så är det mycket spännande att se!

Jag får dock, som så många andra, hålla mig till tåls innan jag på riktigt får testa googles nya skapelse eftersom man skapar hype kring Waves genom att strypa tillgången till programmet till bara ett fåtal användare. En strategi som man testat med framgång tidigare, till exempel då man lanserade gmail. Nästa år kommer man dock att låta alla som vill ta del av Wave.

Men åter till kristallkulan. Vi hoppar fram ett år i tiden. Waves har vuxit lavinartat och det pratas om ett nytt sätt att använda internet (igen). Kalla det internet 2.5 om du så vill. Och överallt sitter reklamare på byråer och tänker “hur kan vi komma in i folks waves?”. Vilket naturligtvis är ett lika stort feltänk som dagens “hur kan vi nå ut via facebook?”. (Med waves menar man alltså inte programvaran utan de vågor av kommunikation som konsumenterna deltar i. Google definierar återigen språkligt människors användande av internet, precis som man brukar prata om att “googla” något snarare än att “söka” efter det.)

Det rätta sättet att tänka är istället “hur får vi folk att vilja ha oss i sina waves?”. Det ena tankesättet innebär att tränga sig på. Det andra att man blir inbjuden genom att faktiskt erbjuda kunden ett värde.

Hitta kundens värde i er reklam så kommer folk att vara intresserade av att lyssna. Waves är ytterligare ett steg mot att folk kan stänga ute sådana som de inte vill lyssna på, vilket i sig ökar värdet ännu mer av att bli inbjuden i kundens sfär. Och blir du det så se för guds skull till att inte missbruka förtroendet.

För övrigt ser jag fram emot att om ett år eller så inte längre surfa på nätet utan istället faktiskt surfa på vågor.